Judo grundades av Jigoro Kano 1882 som både kampkonst, utbildningsidé och träningsmetod. Det växte fram ur äldre jujutsu-skolor, men med större fokus på säker träning, lärande och utveckling över tid.
1882 öppnade Jigoro Kano Kodokan i Tokyo. Där började han samla, pröva och förfina tekniker från olika jujutsu-traditioner.
Kanos mål var inte bara effektiv kamp, utan också en metod för karaktär, disciplin, samarbete och kroppslig utveckling.
Judo blev snabbt mer än ett tekniksystem. Idéer som seiryoku zenyo (bästa användning av energi) och jita kyoei (ömsesidig välgång och nytta) blev centrala.
Det gjorde judo till något som kunde fungera både som budo, idrott och pedagogik.
Under 1900-talet spreds judo från Japan till Europa och vidare ut i världen genom lärare, klubbar, universitet och tävlingar.
Efterhand bildades nationella förbund, internationella samarbeten och en gemensam tävlingsstruktur.
Herrjudo blev olympisk gren 1964 i Tokyo. Damjudo blev officiell olympisk gren 1992 i Barcelona.
I dag lever judo både som tävlingsidrott, motionsform, självutveckling och klassisk budotradition — med Kodokan och IJF som två viktiga nav i den moderna judovärlden.